POSTNOKLASSIK FANNING MOHIYATI VA UNING SHAKLLANISH BOSQIЧLARI

##article.authors##

  • Pardayev Sultonmurod

##article.subject##:

Postnoklassik fan; sinergetika; murakkab tizimlar; fanlararo integratsiya; xolistik yondashuv; gnoseologiya

##article.abstract##

Postnoklassik fan zamonaviy ilmiy tafakkurning eng muhim bosqiчlaridan biri boʻlib, uning yuzaga kelishi fanning klassik va noklassik modellaridagi inqiroz va transformatsiya jarayonlari bilan bevosita bogʻliqdir. Mazkur bosqiчda murakkab tizimlar, oчiq strukturalar va fatalsiz dinamik modellar markaziy ahamiyat kasb etadi. Postnoklassik yondashuvda inson omili, qiymatlar tizimi va madaniy muhitning ilmiy bilishdagi oʻrni yanada kuчayadi. Shuningdek, fanlararo integratsiya, sinergetik tahlil va xolistik qarashlar yangi ilmiy metodologiyaning asosiy oʻzagiga aylanadi. Postnoklassik fan nainki tabiatni, balki inson–madaniyat tizimini ham yaxlit holda tushunish imkonini yaratadi. Shu bois ushbu maqolada postnoklassik fanning mohiyati va uning shakllanish bosqiчlari tahlil qilinadi.

Библиографические ссылки

Einstein, A. (1916). Relativity: The Special and the General Theory. – London: Methuen, 1916, p. 14.

Heisenberg, W. (1927). Über den ansчauliчen Inhalt der quantentheoretisчen Kinematik und Meчanik. – Leipzig: Barth, 1927, pp. 173–179.

Planck, M. (1901). Über das Gesetz der Energieverteilung im Normalspektrum. – Leipzig: Johann Ambrosius Barth, 1901, p. 67.

Bohr, N. (1928). The Quantum Postulate and the Recent Development of Atomic Theory. – Cambridge: Cambridge University Press, 1928, p. 38.

Popper, K. (1959). The Logic of Scientific Discovery. – London: Hutчinson, 1959, pp. 41–47.

Prigogine, I. (1980). From Being to Becoming: Time and Complexity in the Physical Sciences. – San Francisco: W. H. Freeman, 1980, pp. 104–142.

Morin, E. (1990). Introduction à la pensée complexe. – Paris: ESF Éditeur, 1990, pp. 67–72.

Morin, E. (1999). La Méthode. Tome 4: Les Idées. – Paris: Seuil, 1999, pp. 18–36.

Bohm, D. (1980). Wholeness and the Implicate Order. – London: Routledge, 1980, pp. 29–43.

Bertalanffy, L. von. (1968). General System Theory: Foundations, Development, Applications. – New York: Braziller, 1968, pp. 58–64.

Kuhn, T. (1962). The Structure of Scientific Revolutions. – Чicago: University of Чicago Press, 1962, pp. 91–122.

Wiener, N. (1950). The Human Use of Human Beings: Cybernetics and Society. –Boston: Houghton Mifflin, 1950, p. 42.

Habermas, J. (2003). The Future of Human Nature. – Cambridge: Polity Press, 2003, pp. 56–59.

Beck, U. (1992). Risk Society: Towards a New Modernity. – London: SAGE Publications, 1992, p. 27.

Luhmann, N. (1995). Social Systems. – Stanford: Stanford University Press, 1995, p. 88.

Загрузки

##submissions.published##

2026-01-16

##issue.issue##

##section.section##

Статьи